Spindelbloggen

Idag hade vi då vår valdebatt. Jag avskyr att argumentera och hade därför avsvurit mig all inblandning.
I metros 100% säkra horoskop läste jag i morse att kräftan irriterade sig på någonting och skulle akta sig för att tappa humöret, vilket också var precis vad som hände. När jag satt och åsåg debatten kände jag till min förvåning en stark lust att ställa mig upp och skrika ut alla jättebra argument jag kom på. Men när det blev dags för publikfrågor var stundens inspiration som bortblåst. Jag skrev av mig på en papperslapp istället.

Det som gör mig mest upprörd med alliansens skolpolitik är synen på samhället som en stor maskin, skolans funktion är att banka ner de fria individerna med sina mål och drömmar till kugghjul som ska passa i maskinen. Var finns mänskligheten i detta? Inte konstigt att Jan Björklund är så fixerad vid prov och betyg, när deras egentliga funktion är att skilja bultarna från muttrarna. Och alla som inte passar in i formarna kastas i reservdelshögen. Vi är människor för fan! Är det inte viktigare att vi blir fria individer som mår bra än att vi har ett jobb, kosta vad det kosta vill?

Jag har kommit på hur jag vill att mitt idealsamhälle ser ut. Det är ett samhälle där människor får vara just det, människor. Hur det ser ut i praktiken har jag ingen aning om, men det är definitivt inte under alliansens styre!

Som ni kanske märker kan jag prata om detta i en evighet, men det är en av de få saker som faktiskt gör mig riktigt arg...